De sista dagarna har tillbringats på hotell Nordqvist i Trollhättan. Här har det firats påsk på otraditionellt vis. Vi har mest suttit på altanen och lapat sol och kaffe. Niclas og Rebecca förgyllde en av dagarna, men jag kommer inte ihåg vilken det var. Glada morföräldrar var på besök, nästan lika pigga och glada som sist, kanske gladare. Vi såg på en tre-timmars konsert där mamma medverkade i en sjutti-manna-och-kvinno-kör. Matteuspassionen framfördes med pompa och ståt i svenska kyrkan i trollhättan av varbergs och trollhättans motettkörer.
Dagen därpå (nu tror jag vi är på lördag) tvättades altanen, och när det var färdigt åkte vi, i brist på annat att göra, ut till kusten för att ta en pizza. Mamma och pappa gillar kusten och det gör minsann jag också.Idag, söndag, har jag och mamma och pappa fått smaka på hur det är att vara ungdom igen. Vi följde med Jennie och hennes två kompisar för att se på brudslöjan. Det är ett vattenfall i hemtrakterna som är aktivt, eller vad man kan säga, i tre veckor varje vår. Sen tar vattnet slut. På vägen såg vi bl.a. vitsippor och ett ganska dåligt klätterträd.
Till slut hittade vi också vattenfallet. Det var inga svårigheter att hitta det. Det blev blötare och blötare ju närmare man kom, och så lät det väldigt likt så som man skulle kunna tro att ett vattenfall låter. Efter att vi räddat världen från en mindre skogsbrand, grillat och planterat träd sjösatte vi en båt. Sen lämnade vi ungdomarna ifred och körde tillbaka hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar