Las Vegas är väl inte direkt känt för något annat än vad det är känt för. Biljetten till helvetet kan du köpa nästan var som helst och det är som om att människor här är villiga att betala extra för att komma dit så fort som möjligt. Jag klarade i alla fall att pruta mig ner till 60 procent av överpriset. För detta fick jag inträde till en exklusiv Gentlemen's Club. Med andra, mer beskrivande, men mindre smickrande ord, en strippklubb. Då vi gick därifrån hade jag haft mer lättklädda kvinnorkroppar i mitt knä än vad jag hade haft välklädda kvinnokroppar sittandes på anständigt avstånd under de senaste månaderna. Alla dessa lättklädda kvinnokroppar (jag kallar dom så, för det är vad dom är), försvann ofta lika fort som dom kom när jag gjort klart för dom att jag inte tänker betala för att de ska klä av sig lite till och smeka sig mot min kropp. "Men varför är du här då?", frågade de flesta. Ja, jag vet inte. Trots att dessa 30 dollar investerade i en form av legaliserad prostition är bidragande till en komplett vegas-upplevelse är det något jag inte egentligen inte vill erkänna att jag gjorde. Jag får se det som en övning i disciplin och kreativitet. Det var inte enkelt att outtröttligt komma på så många orsaker till att jag inte önskade någon lap dance. Jag har numera flickvänner från hela världen, jag är homosexuell, jag är en utfattig uteliggare som inte har råd till lap-dances och jag är drog-miljpnär från Hawaii som har fått tillräckligt många lap-dances i mina år. Ett litet uns av sanning smög sig in ibland också, men den förstod dom inte.
I övrigt har Las Vegas varit en mjuk upplevelse. Åt lyxmiddag uppe i restaurangen i Stratosphere. Jag förstår mig inte på lyxmiddagar. Det smakar inte bättre eller mer än mammas mat, portionsstorlekarna är för människor under 35 kilo, medans kostnaden däremot skulle kunna föda mig två veckor under normala förhållanden. Restaurangen roterade dryga två varv under vistelsen och gav en schysst panoramavy över Las Vegas.
Var på en show också. Mystere hette den. Sinnessjuk akrobatik som jag inte ens kan återskapa i min fantasi.
New York New York. Det enda hotellet med en egen berg-och-dalbana?
The Venetian. Japp, detta är på andra eller tredje våningen. Inomhus.
